Hoppa till huvudinnehåll

Daniella Backlund

Tomten bor i Rågsved
2019-12-06
Varje år firas Gemensam Jul i Stockholmsförorten Rågsved. Volontärerna sätter sin prägel och besökarna skapar gemenskap. Förra året var Rött på besök både under förarbetet och själva julfirandet. Volontärerna Det är dagen före dopparedagen och i Nya Rågsveds Folkets Hus pågår aktiviteter i alla rum. Volontärer på Gemensam Jul står och sitter i grupper och pysslar med de uppgifter de blivit tilldelade. I ständig rörelse är Rosa Lundmark, med en plastficka full av papper under armen. – Det här är ju den riktiga julen för mig, det måste jag faktiskt säga. Min familj har förstått att det är viktigt för mig och accepterat det, berättar hon om sitt engagemang. I tio år har hon varit med och arrangerat Gemensam Jul i Rågsved, ett julfirande med traditionell julmat, musik och aktiviteter för barn, och som är öppet för alla under julafton varje år. Det startade 1981 och nu förändras Gemensam Jul lite från år till år beroende på besökarnas och volontärernas åsikter. – En del volontärer har varit med i många år och det är så bra. De blir kungar och kan tänka att så där gjorde vi förra året men i år gör vi på det här sättet istället, säger Klas Ek som också varit med och arrangerat Gemensam Jul flera år. Tillsammans med Rosa Lundmark sitter han i styrelsen för Nya Rågsveds Folkets Hus. Även Lisa Gustafsson är med och arrangerar sedan många år, men i år är hon höggravid och kommer inte vara med på själva julafton. – Det bästa är när de första gästerna kommer, innan är allt kaos. De äldre piggar på sig och det brukar alltid vara någon som glömmer rullator eller käpp och går hem utan dem för att de fått så mycket energi, säger Klas Ek och blir tårögd. Små kluster av människor befinner sig på olika platser i lokalerna. Det finns bland annat barn- och ungdomsrum, vegokök, storkök och skyltverkstad. I år är det totalt 67 som är volontärer och drygt hälften har varit med tidigare. Det går att anmäla sig genom Volontärbyråns hemsida där en får fylla i vad en har för erfarenheter. – Vi har en fri inställning. Det blir inte fel utan det kan bara bli annorlunda när volontärerna bestämmer lite själva. De får hålla på, vi har inga strikta regler hur det ska vara utan det får växa fram, säger Klas Ek. – Volontärerna är så olika, en del är tusenkonstnärer och hittar på massa saker och en del vill att det ska vara lite mer exakt, fortsätter Rosa Lundmark. Bryter det traditionella firandet I storköket står några rutinerade volontärarbetare och sysslar med olika saker inför morgondagen. Martina Tallstrand har preppat köttfärsen till köttbullarna och har ansvar för revbensspjällen. Motiveringen till att volontärarbeta på julen är kopplad till att vilja bryta med det traditionella familjejulfirandet, som hon ofta tycker är väldigt kommersiellt och materiellt. – Det som är det positiva med att volontära är att familjen inte kan “guilta” en för att jag inte firar jul. För jag gör ju ändå någonting bra. På julafton går jag oftast ut med kompisar och dricker öl i stan, berättar Martina Tallstrand. När hon var tjugo år tipsade hennes mormor, som bodde i området, henne om att söka volontärarbete på just Gemensam Jul. Senaste åren har hon arbetat med i stort sett samma människor i köket och hon trivs med det. – Jag tycker det är skönt att vara i köket för det finns alltid något att göra och man behöver inte prata med folk hela tiden om man inte känner sig jättesocial. Det blir väldigt bra stämning här, det är skönt och blir inte för mycket folk och ljud. Vid bänken mitt emot står äkta makarna Anna och Thomas Mandelstam och finhackar. Spontant har de kommit på att de ska göra en rysk sallad som kallas “sill under pälsen”. De är med för tredje året i rad och volontärarbetade tidigare i kyrkan. Annas ena son Jonas Mandelstam är också med på Gemensam Jul men tillhör en annan arbetsgrupp. – Jag tycker det är fantastiskt att fira med så många människor. När jag kom till Sverige 1986 med mina tre barn var jag jätteensam och hade verkligen uppskattat om jag vetat om något sånt här firande, säger Anna Mandelstam. När arbetsdagen lider mot sitt slut har Rosa Lundmark, Klas Ek och Lisa Gustafsson samlats i volontärrummet för att gå igenom det sista. Rödmönstrade förkläden ligger i en stor plastback och tomteluvor ligger staplade på bordet. Thomas Mandelstam sticker in huvudet genom dörröppningen. – Vi ses imorgon, vet ni vilken tid? – Ja, nio! ropar Klas Ek till svar. Julafton är här Stämningen är lite mer hektisk än föregående dag, julafton är här. – De första kommer ju exakt i tid så folk är lite stressade nu, säger Klas Ek som står uppklädd i röd kavaj mitt i smeten. I kylrummet finns mängder av mat noggrant förberedda till julbordet. Ägghalvor, lax och kalvsylta samsas om plats tillsammans med julmust och sill. Den första timmen är reserverad för de äldre besökarna från serviceboendet. De kommer med personal, men en del har även anhöriga med sig. Thomas Mandelstam är ansvarig för rullatorparkeringen i matsalen idag. Alla rullatorer märks upp med namn så att det inte ska ske någon förväxling vid hemgången. – Det är ett hedersamt uppdrag, säger Thomas Mandelstam leende. De flesta volontärer passar på att äta tidigt under dagen när de äldre är där, sedan blir det full fart för att hålla undan och ta emot nya besökare. Efter att strömmen gått under första delen av serveringen har Rosa Lundmark och Klas Ek haft fullt upp för att hitta lösningar på detta. De finner tid för en liten paus och julmat först under eftermiddagen. – I början hade jag mer tid att sitta ner och samtala med folk och de kunde berätta om vad det betyder för dem att komma hit, säger Rosa Lundmark. Nu är hon ofta volontärernas mittpunkt och saker och ting ska hela tiden stämmas av och lösas. Efteråt ska hon fira med familjen och Klas Ek firar tillsammans med sin sambo. – Det man minns mest är samtalen man haft med besökare genom åren när de berättar om sina liv och jag minns när min sons tidigare klasskompis från småskolan kom ett år med sin mamma. De hade haft det jätteknapert och vi hade bara julklappar till småbarnen så hon viskade till mig och frågade om hennes son kunde få en karamellpåse, fortsätter hon berätta. Besökarna Vid änden av ett långbord sitter Kerstin Hultsäter i en rullstol. Dottern Lena Hultsäter matar henne omsorgsfullt. I våras gick Lena Hultsäters pappa bort så det är första gången de är här. I fem och ett halvt år bodde föräldrarna tillsammans i en servicelägenhet och då brukade resten av familjen fira med dem där. – Det känns jättefint att vara här. Det är fantastiskt att känna julkänslan och otroligt imponerande, säger Lena Hultsäter som också berättar att julen alltid betytt mycket för mamma Kerstin. Idag är Kerstin Hultsäter 86 år och för drygt tio år sedan fick hon Alzheimers sjukdom. Hon är finklädd och sitter lugnt vid bordet intill sin dotter. – Jag vill ju träffa mamma på julafton även om hon inte vet vem jag är. Det är ett eller två år sedan hon glömde bort vem jag var, berättar Lena Hultsäter. En del av de äldre besökarna är mer pratsamma än andra. Vissa tycker gemenskapen och julbordet är fantastiskt, för de har inte så mycket släkt eller vet inte ens om någon kommer komma att hälsa på dem under julen. Några tycker att detta är lagom mycket julfirande för deras del och har valt att ta det lugnt och inte fira med familj och släkt. På torget utanför har kön för att komma in blivit lång inför den allmänna öppningen. Volontärerna i entrén serverar korv till de köande och delar ut varsin lott till de som går in. Under hela dagen ska så många som 500 personer besöka Gemensam Jul. Gemenskap och god mat lockar På eftermiddagen har tre vänner slagit sig ner vid ett av borden i matsalen. Armi Hirvaskoski, Jerry Hellström och Robert Oskarsson är alla Rågsvedsbor och har varit på Gemensam Jul många gånger. De tycker alla att gemenskapen och den fantastiskt vällagade maten är det bästa med att vara här. – Man får kontakt med sina nya och gamla grannar här, säger Armi Hirvaskoski, som bott i tre olika lägenheter sedan hon flyttade till Rågsved på 2000-talet. Både Armi Hirvaskoski och Jerry Hellström har sin släkt i Finland. Robert Oskarsson firar inte med släkten nu för tiden. – Oftast är det väldigt ensamt och fattigt så man har tur om man träffar en kamrat. Det är kul att kunna gå hit och träffa polare och babbla lite, säger Robert Oskarsson. I barnrummet sitter tvåbarnspappan Kourda Shawkat vid ett bord och ser på sina söner Mir, 6, och Karo, 4, när de leker. Till vardags brukar han dricka kaffe i caféet som finns här på Nya Rågsveds Folkets Hus. Han tycker att det är bra att komma hit för det är så många kulturer som blandas och alla vill prata. – Jag vill inte att mina barn ska känna sig utanför, de ska också kunna berätta om sin jul på förskolan. Hemma har vi julgran och har lagt paket och ställt fram pepparkakor och mjölk till tomten. Pojkarna tycker det är kul att vara här och leka, berättar han. Ett av barnen har hittat en ficklampa som han stolt visar upp. De har likadana luvtröjor och leker på golvet och kryper in under ett dukklätt bord. Överallt pågår full aktivitet fram till dagens slut. Efter sista insläppet får en del besökare hjälp med att plocka med sig överbliven mat hem, medan en del av volontärerna har börjat förbereda för städning. Många av dem ska vidare till annat firande med familj eller vänner. Alla är glada och avslappnade, ännu en lyckad gemensam julafton är till ända.Rågsved är en stadsdel i Stockholm i Söderort. I Rågsved röstade i genomsnitt 22,4 procent på Vänsterpartiet. Gemensam Jul startades 1981. Nu hålls det i Nya Rågsveds Folkets Hus och är ett samarrangemang mellan Nya Rågsveds Folkets Hus, Salongerna, stadsdelsförvaltningen, Vantörs församling, föreningslivet i Vantör samt olika bostadsbolag.
Fyrdubblad vänskap hos V i Vimmerby
2018-01-30
I Vimmerby bär alla vägar till Vänsterpartiet och föreningen har mer än fyrdubblat sitt medlemsantal på drygt fyra år. Idag har föreningen 40 medlemmar. Vid det presseninghöljda ståndet på Stora Torget i Vimmerby serveras det glögg och kaffe. Vänsterpartiets jultomte, som idag endast kallas för Tomten och inte sitt riktiga namn, Peter Fjällgård, sticker fram sin papplåda med klubbor till vartenda barn som passerar. Han missar ingen. Det är en frostbitande lördag och Vänsterpartiet Vimmerbys förening har samlat ihop sex stycken medlemmar vid sitt stånd under julmarknaden. Under dagen ska fler medlemmar tillkomma. Tre av de fyra, som intagit position inne i ståndet och tömmer flaskor av glögg i kastrullen, är nya medlemmar. Här står de tålmodigt i kylan, ler mot dem som passerar förbi, ropar ibland ”Hej!” och erbjuder något att dricka. Många av besökarna på julmarknaden är bekanta ansikten för medlemmarna. – Jag var jättenervös inför idag. Jag tänkte att det kanske skulle gå förbi folk man känner som skulle döma mig, men det har inte varit jobbigt. Vi har mycket att vara stolta över, säger Bodil Hansson som gick med i partiet i somras. Gemensamt för dem på plats är upplevelsen av att föreningen är väldigt öppen och välkomnande. Förutom möten en gång i månaden arrangeras även andra aktiviteter, såsom grillfest på sommaren. Bodil Hansson gick med i somras tack vare att vännen Sofia Ahlstrand var med. – Jag och Bodil var bekanta innan och gick i samma skola när vi var yngre, men då umgicks vi inte. Sen träffades vi genom gemensamma bekanta och ”connectade” genom att vi tyckte samma saker. Så nu är vi best friends forever, skrattar Sofia Ahlstrand. Ganska direkt efter att ha gått med i föreningen var det dags för grillfest. Då de inte kunde gå bjöd föreningens ordförande, Malin Pettersson, in dem till fika. – Hon ville ses och prata för att se vilka vi var och för att välkomna oss, säger Sofie Ahlstrand. Då fick de direkt en personlig kontakt och de kände sig viktiga och inkluderade. Föreningen skickar ofta ut mail till sina medlemmar och de har nyligen startat ett Instagramkonto för att nå ut till fler. Kontot uppdateras flitigt under hela julmarknaden. – Vi har 100 följare nu, säger Sofia Ahlstrand stolt. Sofia Ahlstrands historia skiljer sig lite från de andras. Hon har varit med länge, men är ganska ny i V Vimmerby. Tidigare var hon med i Vänsterpartiet i Norrköping, men när hon återvände hem till Vimmerby flyttades medlemskapet över till föreningen där utan att hon visste om det. Plötsligt ramlade deras mail in i hennes inkorg istället. Och tur var väl det, för nu står hon här på marknaden med en självklar plats i gänget. Skolfrågan engagerar Jacob Paulsson bär en knallröd vinterjacka och är den senast tillkomna medlemmen. Han hade tänkt engagera sig i politiken när han hade tid och energi, men upptäckte att det hade han i regel aldrig. Han bor granne med medlemmen Agne Regell ute på landsbygden, vilket gjort det lättare för honom att ta klivet in på möten. Även om Jacob Paulsson alltid röstat på Vänsterpartiet tog hans politiska engagemang fart när frågan om landsbygdsskolorna presenterades 2014. Anledningen var att hans eget barns skola var en av de fyra nedläggningshotade skolorna. – Föreningen innebär mycket vänskap och gemenskap. Jag har precis kommit igång med att börja gå på möten, säger han. Dagens tomte, Peter Fjällgård, blev en av de drivande i skolfrågan när hans då sexåriga barnbarn Tova frågade om han kunde hjälpa henne så de inte skulle ta hennes skola. Han skapade en protestlista som vid överlämningen till kommunfullmäktige hade 3700 underskrifter. 2015 togs beslutet om att folkomrösta i frågan och i februari 2016 skedde den. I omröstningen deltog mer än hälften av Vimmerbyborna och resultatet visade en tydlig majoritet för att behålla landsbygdsskolorna. 86,6 procent av de som röstade var emot nedläggningen. Och därmed ändrades det redan tagna beslutet. – Jag har sagt det att på min gravsten ska det stå: ”Det var mitt fel”, inleder Peter Fjällgård konversationen och ögonen visar att han ler finurligt bakom det enorma tomteskägget. Också han har en lite annorlunda historia – han har nämligen en bakgrund som medlem i Centerpartiet. I hans ord och utstrålning finns en kraft som är menad att komma ut och påverka andra, det var därför han blev värvad till Centerpartiet av bekanta. Där stämplades han tidigt som ”rödklöver” av de övriga medlemmarna. Vid valet 2014 gjorde han ett test i lokaltidningen Barometern för att se var han egentligen hörde hemma politiskt. Resultatet blev Vänsterpartiet. När han pratar är han övertygande i sin tro på vad som är rätt och fel i samhället. – Jag arbetar med omsorg och tycker att välfärd är en av de viktigaste frågorna. Jag har sex barnbarn och att jag hjälper till ska inte vara en förutsättning för att föräldrarna ska kunna jobba, säger han. Efter att han stått och talat med en förbipasserande man i några minuter vänder han sig till Sofia Ahlstrand och Bodil Hansson i ståndet och säger: – Han hade ingen sjuktandvård! – Har dina tomtenissar det då? frågar Sofia Ahlstrand kvickt tillbaka. – Ja, de har löständer! svarar Peter Fjällgård. – Och semesterdagar? fortsätter Sofia Ahlstrand. Peter Fjällgård tystnar ett par sekunder för att klämma till med något fyndigt och utbrister sen: – De jobbar ju bara en dag per år! Sen skrattar de allesammans. Förutom just Peter Fjällgård i sin imponerande tomtekostym är det inte så mycket som skvallrar om jul på marknaden. I gångarna av stånd som kantar torget och även de omkringliggande gatorna har mest krimskrams tagit plats. Billiga kläder, plastbackar med prylar som alla kostar tio kronor, samt godis som upprepar sig i utbudet med jämna mellanrum. Hemkokta karameller från Mariannelund finns i flera stånd och bjuder in till lite mysfaktor, medan lastbilen med osande frityrdoft oförskämt parkerat bredvid. ”The real taste of America” står det på sidan. Strategi och tydlig riktning Vänsterpartiet i Vimmerby lägger en egen budget varje år för att synas. Den finjusteras med tiden, men håller alltid samma profil och riktning. Vid förändringar, såsom kommunalråd som hoppar av, så har de också utvecklat en tydlig strategi. De vill då lyfta fram det som en förstärkning eller utveckling av kompetens, att inte medierna ska vända förändringen till något negativt och oönskat. En del av medlemmarna är flitiga med att skriva debattartiklar och insändare. Ofta väljer övriga medlemmar att backa skribenten genom att skriva under med sina egna namn. Författaren blir då inte lika sårbar gentemot motståndare. Den nuvarande sekreteraren, Jens af Ekenstam Stenman, blev tillfrågad att gå med i föreningen av en granne som han tidigare personkryssat i valet. Nu har han varit med i tre och ett halvt år och är varm i kläderna. Annat var det vid första mötet. Då var han rädd att behöva kunna ideologi utan och innan, men det var öppet och välkomnande och inte alls svårt. Idag rabblar han säkert upp namn och siffror och skriver debattartiklar med jämna mellanrum. Stolt berättar han att de andra partierna kallar Vimmerbys kaka av välfärdsmiljarderna för ”vänstermiljonerna”. Han har en tydlig vision för föreningen. – Vi måste vara noga med att synas med flera personer, tvärtemot de råd vi fått om att lyfta fram ett ankare. Vi måste visa upp kompetens och bredd. Hos oss finns någon för alla att rösta på! menar Jens af Ekenstam Stenman. Vänsterpartiet Vimmerbys tips för att välkomna nya medlemmar: 1. Personliga inbjudningar. Träffas helst på riktigt, annars ring eller skicka ett personligt mail. 2. Informella möten. Försök hålla mer informella möten där det känns enkelt att komma in i diskussionerna. 3. Praktisk politik. Fokusera på praktisk politik före ideologi, med frågor som engagerar här och nu. 4. Låt de nya få ta plats – om de vill! Var inte rädda att ge nya ansvar, det är inte bara de som varit med i många år som har bra idéer. 5. Stötta varandra. Erbjud till exempel nya att vara med och skriva under insändare. Eller be dem skriva och var som mer erfaren med och skriv under deras!