Det ger trygghet att veta att turordningreglerna finns tycker Eeva Esko, som själv varslats flera gånger. Samtidigt pågår förhandlingar om arbetsrätten och fackliga företrädare manar till att inte röra lagen om anställningsskydd, LAS.
Det är någon minusgrad i mars och det känns som snö i luften. Banteknikern Eeva Esko hoppas på lite senkommen vinter.
– Det är ju egentligen snöröjning vi ska jobba med så här års, underhålla truckbanor och växlar, se till att det inte blir is i rännor.
Men det finns att göra även vid barmark. Eeva Esko placerar den 20 kilo tunga mutterdragaren på plats för att dra åt de skruvar som håller fast spåret på bangården.
Hon började arbeta som bantekniker 2007. Sedan dess har hon varslats om uppsägning fem gånger. Varje gång har hon fått vara kvar. Det har förhandlats och turordningsreglerna har följts.
Eeva Esko hade ett brokigt yrkesliv och universitetsstudier bakom sig när hon fick syn på en annons om en utbildning till bantekniker, för kvinnor och företrädesvis arbetssökande med utländsk härkomst.
– Det var ju jag. Men jag var drygt 40 år då och tänkte att herregud, ska jag hålla på och kånka tunga verktyg och maskiner, berättar hon när hon tagit av hjälmen och satt sig vid fikabordet.
Hon sökte ändå, blev uttagen och gick på Järnvägsskolan i Ängelholm. Hon gjorde praktik och fick jobb.
– Det gav sig, för man hjälps åt. Det är mycket teamwork. Jag älskar det här med samarbete och frihet under ansvar.
Eeva Esko med den 20 kilo tunga mutterdragaren.Men de många varslen har påverkat trivseln.
– En höst hade vi två varsel. Först ett och så ett till precis före jul. Det var värsta julklappen. Det var inget roligt klimat på jobbet då. Folk mådde dåligt.
Vid ett av varslen gick hon en utbildning till förare på arbetsmaskin.
– Jag visste att det skulle vara fördelaktigt och göra mig mer intressant att ha kvar.
Exakt hur nära det har varit vid de olika varslen vet hon inte.
– Jag har varit på några listor, men det har inte gått så långt att jag blivit inkallad till samtal och fått höra att ”nu ser det risigt ut”. De har stridit för oss i förhandlingarna.
Det lades även ett varsel den här julen. Eeva Esko och hennes kollegor trodde att det rörde den administrativa personalen, men förstod efteråt att det hade krupit ner till dem också.
Lagts varsel varje år
En av de som förhandlat för Eeva Esko och andra banarbetare är Håkan Englund, ordförande för Seko FO Infranord. Han menar att det var ett litet varsel den senaste gången.
– 51 personer var varslade, de flesta Sekomedlemmar. Ingen från Seko blev uppsagd, säger Håkan Englund.
Han vill inte gå in på detaljer om just den förhandlingen, men berättar gärna om andra. Det har lagts varsel om uppsägningar på Infranord varje år sedan 2011, med undantag av 2018. Antalet tillsvidareanställda för hela landet har gått från 7 000 till 1 800.
– Det är fortfarande lika många som jobbar ute i spår, men de arbetar på entreprenad eller som bemanningsanställda.
I alla förhandlingar utgår Håkan Englund strikt från turordningsreglerna i LAS. Turordningskretsarna omfattar hela regionen och undantag görs ytterst sällan.
– Arbetsgivaren ska inte kunna ägna sig åt prickskytte och välja vilka som ska vara kvar. Det är sist in, först ut som gäller.
Håkan Englund, ordförande för Seko FO Infranord.Varslen kommer ofta när företaget förlorat upphandlingen om kontrakt. Men det har också handlat om omstruktureringar, som när Infranord planerade att ta bort en hel yrkesgrupp.
– Den stora slakten var när de ville göra sig av med alla bantekniker. Det skulle gå att hitta billigare lösningar, de var ju bara muskelkraft.
Många av banteknikerna hade jobbat länge. Med stöd av LAS kunde facket hävda deras rätt att vara kvar. De med lång anställningstid kunde bli till exempel besiktningsmän om de fick tillräckliga kvalifikationer genom utbildning.
LAS slår fast att det måste finnas sakliga skäl för uppsägning – antingen arbetsbrist eller personliga skäl.
– Många chefer reagerar med reptilhjärnan och har inte koll på regelverket. De kan tycka att någon har fel attityd och mena att det är skäl för uppsägning av personliga skäl, vilket det inte är enligt den här lagen, säger Håkan Englund.
Uppsägningar av personliga skäl måste därför även i framtiden gå att överklaga till Arbetsdomstolen, betonar han.
Håkan Englunds fackförbund Seko har hoppat av förhandlingarna om arbetsrätten mellan arbetsmarknadens parter. Det är han nöjd med.
– Det borde alla fackföreningar göra. Sossarna och Centern ska själva ta besluten om försämringar av LAS och bära konsekvenserna av sin politik i nästa val.
Fortsätter förhandla
Ett av de förbund som fortsatt att förhandla är IF Metall.
På ett medlemsmöte i december bestämde IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar i Umeå, som också är Jonas Sjöstedts gamla arbetsplats, att de skulle göra en utåtriktad aktivitet kallad budkavlen. Budkavlen har två huvudkrav: att turordningsreglerna och saklig grund-begreppet ska behållas i den form de har idag. Via mail, sociala medier, en Facebookgrupp och mun till mun-metoden försöker de nå fack inom LO, TCO och Saco. Den sista mars var 80 lokala fackklubbar anslutna till budkavlen, motsvarande drygt 100 000 medlemmar, enligt IF Metallklubbens ordförande Jan-Olov Carlssons beräkningar.
Udden i uppropet riktar sig både mot januariöverenskommelsen om arbetsrätten och mot parterna som förhandlar för att komma med ett eget förslag, berättar Jan-Olov Carlsson.
Jan-Olov Carlsson, initiativtagare till budkavlen.– Det finns mycket som behöver ses över i arbetsrätten. Men det går att förverkliga utan att röra vid turordningsreglerna och begreppet saklig grund.
Han förstår att hans förbund också har som mål att förstärka tryggheten på arbetsmarknaden, att det är därför de är beredda att göra upp med arbetsgivarsidan.
– Men vissa saker byter och säljer man inte. Rättigheter som man kämpat för är en sådan sak. Man måste vara taktisk ibland, men det jag ser är anpasslighet till det rådande politiska klimatet.
Klubben på Volvo Lastvagnar har många erfarenheter av de nuvarande turordningsreglerna. I samband med 2009 års finanskris blev drygt 1 000 personer varslade om uppsägning och fick lämna fabriken. Det var halva arbetsstyrkan.
– Vi kunde hålla oss till turordningsreglerna med några få undantag. Det blev förstås många interna omplaceringar och upplärningar, men hyttillverkningen kunde fortsätta utan problem.
De få undantagen handlade om kompetens som var nödvändig.
– Hade alla elektriker hamnat utanför grindarna hade vi inte kunnat driva verksamheten. Det är för lång upplärningstid för vissa yrken.
När monteringen flyttades till Göteborg 2014 varslades 400 personer.
– Hade kompetens varit det enda vi utgick från då hade truckförare som jobbat kanske fem år fått stanna istället för en montör som varit på arbetsplatsen i 40 år, säger Jan-Olov Carlsson.
Montörer fick andra uppgifter
Montörerna som hade anställningstid för att vara kvar enligt turordningslistan fick andra uppgifter. En del hade möjlighet att träna på de nya uppgifterna i god tid. Riktigt så var det inte för montören Joe Berg Hedenheim, som hade varit anställd i 20 år när han varslades.
Det upprättades listor så han visste att han skulle få vara kvar. Men inte förrän två veckor före semestern fick han veta var på företaget han skulle arbeta sedan.
– Jag hamnade på plåten men jag ville vara på måleriet. Jag visste att det fanns de med kortare anställningstid som hade fått välja det.
Joe Berg Hedenheim påpekade det för facket och fick som han ville. Men beskedet kom sent och han var kvar på monteringen till sista dagen.
– Så jag fick lära mig på plats, det tog ett par veckor innan allt satt.
Han står bakom budkavlens budskap.
– Turordningen är bland det viktigaste vi har för att känna någon slags trygghet. Ska man kunna säga vad man tycker på sitt jobb behöver turordningen vara kvar, säger Joe Berg Hedenheim.
Jan-Olov Carlsson menar att lokala fackliga klubbar inte ställer orimliga krav när det gäller turordningen.
– Vi är beroende av att verksamheten fungerar och piskade att hitta lösningar. Och det är fullt möjligt att göra med dagens lagstiftning.
I slutet av februari deltar Jan-Olov Carlsson i ett möte på ABF-huset i Stockholm. Seko Stockholm har bjudit in till paneldiskussion. På en bänk i salen ligger pamfletter med rubriken ”Schas! Rör inte LAS!”. Vid det här laget har tiotals klubbar, avdelningar och sektioner i olika fack anslutit sig till budkavlen.
– Det är ingen lavin, men det visar att det finns lokala fack som tycker att turordningen är värd att försvara, säger Jan-Olov Karlsson.
Dragit nytta av begreppet saklig grund
Han har personligen dragit nytta av begreppet saklig grund i LAS. Det var 1993 då han i egenskap av ordförande för gruppstyrelsen på monter-ingen hade delat ut ett informationsblad.
– Företaget ansåg att innehållet var uppviglande och varslade mig om uppsägning av personliga skäl.
Det blev förhandlingar där det framkom att det inte fanns sakliga skäl för uppsägning. Varslet drogs tillbaka.
– Hade förändringarna som det nu talas om när det gäller saklig grund utgjort rättspraxis då är det högst tveksamt om jag hade haft kvar min anställning på Volvo, säger Jan-Olov Carlsson och går sedan in till mötet. Fortfarande anställd, 27 år senare.
Banteknikern Eeva Esko är också tacksam över dagens LAS-regler.
– Det ger någon slags trygghet att veta att LAS existerar, att det finns en ordning att följa.
Hon har lekt med tanken på hur det skulle bli om hon blev uppsagd. Jobb skulle hon nog få, men kanske inte ett fast. Något inom vården, hon har varit undersköterska.
– Men jag vet hur mina kompisar i vården har det, minst lika tungt jobb och sämre lön. Jag har en manslön i dag. Och jag vill ju jobba vid järnvägen. Det är ett ansvarsfyllt och omväxlande arbete. Och rallare är rättframma, trevliga människor.
Det här är LAS:
Lagen om anställningsskydd, LAS, trädde i kraft den 1 juli 1974. Då hade fackföreningsrörelsen länge slagits för att begränsa arbetsgivarnas fria uppsägningsrätt.
Lagen handlar om hur arbetsgivare ska sköta bland annat uppsägningar och avskedanden. Turordningsreglerna i lagen innebär att den med längst anställningstid sägs upp sist, om den anställde har tillräckliga kvalifikationer. Det finns undantag: företag med max tio anställda får undanta två personer med kortare anställningstid än andra.
Det ska finnas saklig grund för uppsägningar. Arbetsgivaren måste pröva om det går att omplacera innan de säger upp.
Arbetsgivare och fack kan genom kollektivavtal komma överens om avsteg från LAS.
Förhandlingarna kring arbetsrätten:
I januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L står det att ”Lagen om anställningsskydd ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna”.
Det pågår förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter men flera förbund har lämnat förhandlingarna då de anser att förslagen är för långtgående.
Övriga förbund fortsätter att förhandla eftersom de ser möjliga vinster, bland annat när det gäller omställning, allmän visstid och a-kassa.
Förhandlingarna är pausade under avtalsrörelsen – som nu är uppskjuten fram till hösten på grund av coronakrisen.
