Dags att ta på sig ledartröjan

Vänsterpartiet är som bäst när vi är ute bland folk. Det kan handla om att dra på sig demonstrationsvästen i receptionen på BB i Sollefteå för att protestera mot nedläggningen, det kan handla om att stå upp för arbetsrätten i hela Sverige. Ganska ofta när folk förstår att jag är vänsterpartist säger de saker som ”Stå på er”, eller ”Jag litar på er”. För när det bränner till vet människor att det går att lita på Vänsterpartiet, att vi finns där och arbetar tillsammans med dem. Vi kommer konsekvent motarbeta högerkoallitionens förslag. Jag tror att det kommer bli ännu vanligare. Sverige har fått ett nytt politiskt landskap. Med en mittenhöger ledd av Socialdemokraterna är Vänsterpartiet den enda vänsteroppositionen att räkna med. Låt det vara tydligt: Vi är inte en del av S och MP:s destruktiva överenskommelse med C och L. Vi är vänsteralternativet. Flyttar debatten åt vänster Det har det blivit dags att ta på sig ledartröjan. I förra veckan mötte vi representanter för fackföreningsrörelsen och hyresgäströrelsen. Både vi och dem inser vad som står på spel. För första gången finns en unik möjlighet för Vänsterpartiet att bygga nya och starka allianser med breda folkrörelser. Det är tillsamman vi ska organisera oss och mobilisera ett motstånd. Vi kommer att vara hyresrättskämpar, klimataktivister, fackföreningsfolk och jämlikhetsivrare. Sida vid sida kommer vi att finnas där människor är: På gator och torg, på arbetsplatser och i fikarummen. Och i parlamentet. Där kommer vi använda all vår politiska makt och konsekvent motarbeta högerkoalitionens förslag. Tum för tum flyttar vi debatten åt vänster. När det bränner till vet människor att det går att lita på Vänsterpartiet. Sedan vi gick ut med vårt beslut i regeringsfrågan har hundratals nya medlemmar anslutit. Till er som får sitt första nummer av Rött vill jag därför säga välkommen. Till er som valt att vara med i Vänsterpartiet ytterligare ett år vill jag säga tack. Ni behövs, mer nu än någonsin! För det är vi som är Vänsterpartiet. Vi är busschauffören i morgonrusningen, vi är pensionären på läxhjälpen, vi är undersköterskan som lägger om ditt sår och vi är industriarbetaren som stämplar in. Vi sitter inte tysta, vi möter människor. Och tillsammans förändrar vi Sverige.

Vänsterfest när V växer

Det var längesedan så många valde att gå med i Vänsterpartiet som det är just nu. Jag tror att jag delvis vet varför. På många ställen där Vänsterpartiet varit som starkast var de sista veckornas valrörelse en utdragen festival av politik. Familjefester som fyllde parkerna, blåsorkestrar, musikfestivaler, möten och debatter om det allra viktigaste. När Vänsterpartiets cykelpatrull kom till ett nytt område applåderade folk. Där Jonas Sjöstedt talade kom hundratals, ibland tusentals. På många av de ställen där Vänsterpartiet drog fram – som Majorna i Göteborg, Sorsele i Västerbotten och Tensta centrum utanför Stockholm – växte vi till 25 procent eller mer. Valet ska ses mot en mörk bakgrund av växande högerextrema rörelser i världen och ett allt mer akut klimathot. Vad som inte är lika uppenbart är att den hotfulla situationen gör att fler än tidigare blir politiskt aktiva. Årets val i Sverige såg till exempel ett trendbrott för unga, som går in i politiska partier och ungdomsförbund. I många europeiska länder växer just vänsterpartierna. Det är en ny vänstergeneration, övertygad om att de stora problemen måste lösas, och som istället för att se enskilda problem, ser sambanden mellan klimathot, fascism, kvinnors rättigheter och det ekonomiska systemet. Kriser innebär inte bara elände – de erbjuder en realistisk chans att göra någonting åt saker som är grundläggande fel. För första gången på mycket länge diskuteras nu de problem som aldrig lösts: Hur kan vi ändra fördelningen så att inte allt mer går till den rikaste procenten? Hur kan vi få hela länder, istället för bara storstäder, att fungera för sina medborgare? Hur kan vi bygga ett bättre samhälle med de förändringar som krävs för att rädda klimatet? Hur kan kvinnor och män äntligen bli jämlika? Vad krävs för att demokratin ska vinna över desinformation och misstro? Tider av förändring är inte så fridfulla som de verkar i historieböckerna. Det är tider av både hopp och förtvivlan, och det är just då folk tar ställning. Det är just nu vi behövs. Det är just vi, och alla andra goda krafter som finns där ute. Nu är det dags att förändra världen.