En skola för alla?

På bara ett par decennier omvandlades en av världens bästa och mest jämlika skolor till en vinstdrivande maskin. Rött har träffat Naveed Khan, en engagerad pappa i Fisksätra, för att prata om marknadsskolan. Inne bland Saltsjöbadens vackra villor ligger Igelboda skola. Naveed Khan, som har sina två barn på skolan, menar att den på många sätt är väldigt bra. Barnen trivs, lärarna är duktiga och dialogen med föräldrarna är god. Problemet är bara att skolan i det närmaste är segregerad. – Våra barn gick i en friskola i Fisksätra, men vi tyckte inte att den var bra. Många lärare var obehöriga, de tog in elever med stödbehov men gav dem ingen hjälp. Den blev bara sämre och sämre, så 2018 flyttade vi barnen till Igelboda. Då var det en bra mix av barn, både etniskt svenska och med invandrarbakgrund, berättar Naveed Khan. När Fisksätra skola, en kommunal skola i stadsdelen med samma namn, stängdes 2019 flyttade många av skolans elever till Igelboda, som hade lediga platser. Många av de nya barnen hade invandrarbakgrund. Och plötsligt hände något med Igelbodas etniskt svenska elever. – Efter sommaren hade nästan alla de ”svenska” barnen försvunnit. Jag pratade med lärare, med rektorn och med skolrådet och förstod att de hade bytt till en annan skola i närheten, Samskolan. Hur kan det vara så fortfarande, att föräldrar väljer skola efter barnens bakgrund, undrar Naveed Khan. Naveed Khan, förälder till barn på Igelbodaskolan.För ett par år sedan hade ungefär hälften av barnen invandrarbakgrund; nu är andelen runt 90 procent. – Vad tror människor ska hända, om man börjar segregera så här redan på lågstadiet? Om våra barn vänjer sig vid att de tillhör två olika grupper, svenskar och invandrare, hur ska de kunna tro något annat när de blir vuxna? De kommer aldrig kunna umgås, aldrig kunna arbeta tillsammans. Det är så här man skapar utanförskap och parallellsamhällen, fortsätter Naveed Khan. – Jag tror inte att det alltid handlar om rasism, jag tror att föräldrarna blir oroliga för att deras barn ska få en sämre skolgång, att barn som pratar sämre svenska ska ta all lärarnas tid eller att det ska bli stökigt, men det är sådant som skolan måste kunna lösa. Det är upp till politikerna att se till att det finns resurser och det är upp till oss föräldrar att engagera oss och vara förebilder. Vi kan inte leva i ett rassegregerat samhälle bara för att svenska föräldrar inte kan känna förtroende för skolan! En väg in i samhället Naveed Khan kom själv till Sverige som sjuåring, från Pakistan. Han minns hur skolan blev hans väg in i det svenska samhället. – Vi kom hit 1991 och jag började i en kommunal skola här i Fisksätra, vi var väl kanske 30 procent invandrarbarn. När klassen hade svenska gick vi som inte kunde språket iväg med en speciallärare och lärde oss svenska från grunden. På gympan, musiken, matten, allt det man kunde göra utan språket, var vi med de andra i klassen som vanligt. Det fanns så mycket resurser i skolan då, och det fanns en plan för hur invandrade barn skulle få hjälp. Nu ska nyanlända gå i samma klass som alla andra. Det fungerar inte för någon, menar han. – Jag har alltid haft en känsla av att vi invandrare aldrig kan bli accepterade som riktigt svenska, men när jag kom hit märktes det ändå att man ville att vi skulle bli en del av samhället. Det är det viktigaste och så måste det fortsätta vara. Då behövs en skola där alla sorters barn kan mötas och där alla får det stöd de behöver. Segregation pågår i hela landet Petter Sandgren är skolforskare vid Stockholms universitet. Att det pågår en segregering bland svenska barn kommer inte som en nyhet för honom. Tvärtom menar han att det som Naveed Khan beskriver har hänt i Igelboda håller på att hända i hela landet. – När man införde det fria skolvalet var tanken att vårdnadshavare skulle kunna välja en pedagogik som passade deras barn. Vad det faktiskt har inneburit är att föräldrar väljer vad de tycker är lämpliga klasskamrater. Man kan se det ganska tydligt i det offentliga samtalet om skolan; man pratar om ”bra skolor” och ”stökiga skolor” och menar egentligen skolor med få respektive många elever med invandrarbakgrund. Vad eleverna i skolan presterar, och hur de upplever sin skola, är mindre viktigt. Petter Sandgren, skolforskare på Stockholms universitetDet finns också ett intresse av att framställa särskilt den kommunala skolan som kaotisk och otrygg, menar Petter Sandgren. Friskolekoncernerna och deras förespråkare använder gärna ordning och reda som ett argument för att locka till sig elever. – Friskolor framhåller ofta att elever byter till dem för att kunna känna sig trygga. Man skapar en bild av den kommunala skolan som en laglös plats full av mobbning och trakasserier. I själva verket ser vi forskare ingen egentlig skillnad i statistiken; barn är varken mer eller mindre utsatta i kommunala skolor än i friskolor. Skolan, vars uppdrag delvis är att vara kompenserande och utjämna klyftor i samhället, fungerar enligt Petter Sandgren i dag precis tvärtom. Även om segregation oftast i grunden är en bostadsfråga är också skolan pådrivande. – Genom att familjer i segregerade bostadsområden kan välja skolor i andra områden så skulle det fria skolvalet kunna hjälpa till med integrationen. Tyvärr så har det inte fungerat så i praktiken. Istället ser vi det som Naveed Khan beskriver; när barn från utsatta områden kommer till en skola flyttar de etniskt svenska eleverna. Det är inte heller bara utifrån etnicitet som den svenska skolan håller på att segregeras. Överallt pågår skiktningen av svenska barn. I Bromma i Stockholm, där nästan alla barn kommer från välbeställda familjer med svensk bakgrund, hamnar barn från villaområden ändå i andra skolor än barn som vuxit upp i lägenhet. I storstäderna söker sig familjer ur den kulturella eliten till andra skolor än de ur den ekonomiska eliten. Det är som att öppna Pandoras ask. Ger man människor tillfälle att kategorisera och dela upp kommer de också att göra det. Det skapar och befäster motsättningar som egentligen inte finns. Gör skillnad på folk och folk Det fria skolvalet och koncernskolornas aggressiva marknadsföring verkar ha lärt både familjer och barn att göra skillnad på folk och folk. Tyvärr verkar det vara den enda nya kunskapen de har bidragit med. Friskolornas elever får visserligen genomgående hög-re betyg än den kommunala skolans, men gör trots det sämre ifrån sig på de nationella proven. Petter Sandgren framhåller hur höga betyg också blir ett försäljningsargument för friskolorna. För friskolekoncernerna är det viktigt att deras elever får höga betyg, inte för att de har ett intresse av att se starka elever som klarar sig väl i samhället, utan för att det är viktigt i deras marknadsföring. Alltså sätts det höga betyg som inte alltid har någon koppling till vad eleverna faktiskt presterar. Vi ser i forskningen att elever från friskolor klarar sig sämre både på nationella prov och när de sedan tar klivet över till högskolan. Ändå används friskoleelevernas högre betyg som ett sätt att svartmåla den kommunala skolan. Naveed Khan hämtar tre av hans fyra barn och hans brorsdotter på Igelboda skola.En av världens bästa och jämlikaste skolor har på ett par decennier förvandlats till en vinstdrivande maskin, som inte bara producerar oförberedda elever utan också segregation. Aktiebolagskoncernernas skolor utbildar också allt fler av de svenska eleverna. Kan den utvecklingen vändas, och i så fall hur? – På kort sikt kan man börja med att stryka skolköerna. De ger resursstarka, välutbildade föräldrar ett enormt försprång på skolmarknaden. På längre sikt, fast helst så snart som möjligt, bör det fria skolvalet i dess nuvarande form tas bort. Skolornas upptagningsområden måste få styra vilka elever som hamnar var, även om det är viktigt att de utformas så att de omfattar många sorters bostadsområden. Så ser systemet ut i Finland, och deras skolor har inte heller de växande segregationsproblemen vi ser här, säger Petter Sandgren. För närvarande är stödet i riksdagen för att reformera det fria skolvalet tyvärr litet, precis som stödet för att begränsa skolkoncernernas vinster. I nuläget verkar det alltså som att svenska skolan kommer att fortsätta sin förvandling till ett aktiebolag, som producerar enorma vinster till sina ägare, men inte vare sig trygghet, jämlikhet eller elever förberedda för ett vuxenliv. Fakta om friskolan • Friskolereformen genomfördes av Bildt-regeringen 1992. Det påstods att den skulle höja kvaliteten i svenska skolan, ge utrymme till alternativ pedagogik och rädda glesbygdsskolor. • Läsåret 2019/2020 gick 25 procent av Sveriges gymnasieelever, och 15 procent av grundskoleeleverna, i en friskola. Friskolorna står för en allt större del av skolmarknaden. • Under de senaste fem åren har Sveriges största friskolekoncerner gjort en vinst på mer än 5 miljarder kronor, innan skatt och räntor. Skolpliktsavdraget, som gav kommunala skolor rätt till en högre skolpeng på grund av deras större ansvar, ströks 2009. Mycket av friskolornas vinst kommer från det avskaffade avdraget. • I genomsnitt har friskolorna ungefär 10 procent färre behöriga lärare än den kommunala. De har 14 elever per lärare, där den kommunala skolan i genomsnitt har 12. Grundskolelärare i friskolor tjänar i snitt 1 100 kronor mindre i månaden än kollegor i den offentliga sektorn. • Elever i friskolor får högre resultat på nationella prov än elever från kommunala skolor, men lägre resultat när personer som inte är anställda av deras skola kontrollrättar proven. Kommentar Daniel Riazat skolpolitisk talesperson (V) Marknadsskola, vad är det egentligen? – Med det menar vi ett skolsystem som styrs av marknadslogik, där utbildning är en vara till försäljning, eleverna är kunder och lärare och rektorer är försäljare. Det handlar inte bara om de privata skolorna, för även de kommunala skolorna tvingas anpassa sig efter de förutsättningarna. Varför är det ett problem? – Rapporter och mätningar visar att svenska skolan har gått från att vara världens mest jämlika, till att vara den skola där ojämlikheten växer allra snabbast. Både skolforskare och internationella organisationer som OECD är helt överens om att det är marknadssystemet som har varit drivande i den utvecklingen. Det systemet har också betytt att ett fåtal stora koncerner har skaffat sig nåt som börjar likna ett monopol. Det ger dem möjligheten att pressa ner sina kostnader med färre behöriga lärare, sämre lokaler och lägre löner. Vad har det betytt för de enskilda eleverna? – En sak vi ser är att elever i friskolor är sämre förberedda för högre utbildning och för arbetslivet. Trots att friskoleelever generellt sett får högre betyg, så gör de sämre ifrån sig på nationella prov och får sämre resultat när de går vidare till högskolan. Då ska det tilläggas att dessa privatskolor ofta har ett elevunderlag med barn ifrån resursstarka hem, eftersom kösystemet och skolvalet gör att de aktivt kan välja bort barn med större behov av hjälp och stöd. Och lärarna, vad tycker de generellt om den nya skolan? – Lärarfacken har blivit allt mer kritiska till det nya marknadsanpassade sättet att driva skolor. Speciellt det senaste året har vi sett stora protester från lärarkåren. En majoritet av både lärarna och av folket i stort vill avskaffa marknadsskolan och återinföra ett jämlikt och sammanhållet skolväsende. Ändå är vi det enda riksdagsparti som driver frågan – både Socialdemokraterna och Miljöpartiet brukar komma på att de inte gillar marknadsskolan när det är dags för valrörelse, sedan återgår de till att göra ingenting. Vad behövs för att få skolan på rätt köl igen? – Till att börja med vill vi sänka skolpengen till privata aktörer, eftersom de helt enkelt inte har samma omfattning av ansvar, och basera finansieringen på klasser istället för enskilda elever. Det skulle ge de kommunala skolorna en mer förutsägbar ersättning. Sedan måste det självklart kompletteras med extra ersättningar för särskilt stöd. Skolvalssystemet behöver också förändras för att segregationen ska minska. Men vi kämpar också för att avskaffa skolmarknaden i grunden, från förskola till vuxenutbildning. Det är trots allt själva huvudproblemet. Vinstjakt och marknads-logik har helt enkelt ingenting i skolan att göra.