Vår mat körs ut på moped, skåpbilar dyker upp med våra paket, hemsidor erbjuder billigt allt vi kan tänkas behöva. Men vad händer med Sverige när nätjättarna gör intåg, vem betalar priset för billiga böcker och fraktfria leveranser?
I Brunna strax norr om Stockholm ligger Zalandos svenska lager. Här arbetar mer än 400 personer med att packa skor och kläder åt kunder i hela landet. De flesta är anställda genom olika bemanningsföretag. Här arbetade också Tushar Miaji mellan 2018 och 2021. Precis som många av det andra anställda var han nyanländ i Sverige, och för att få ett permanent uppehållstillstånd krävdes det att han hade ett fast arbete.
– I början var jag glad att ha hittat ett fast jobb med heltid, men det märktes snabbt att det inte var något bra ställe att arbeta på, arbetsmiljön var väldigt dålig, berättar Tushar Miaji.
Han arbetade med att packa varupaket, med ett minimikrav på 92 paket packade och klara varje timme. Arbetstakten övervakades noga av area managers, de närmsta cheferna, och den som inte klarade av att hålla det omänskliga tempot kunde räkna med utskällningar och varningar.
– Cheferna kunde gå runt på golvet och skrika att man fick välja mellan att klara jobbet eller sticka därifrån. De övervakade hur många paket vi packade, de höll koll på hur ofta vi gick på toaletten varje dag. Mer än två gånger på åtta timmar blev man kallad till samtal dagen efter. Samtalen var hotfulla och de sa ofta att man skulle bli av med jobbet om man inte skärpte sig.
Cheferna hårda mot de som klagade
Att många av de anställda behövde sitt jobb för att få stanna i landet gjorde att få vågade säga ifrån. Cheferna var extra hårda mot de som klagade, och pressade de som hade ärenden hos Migrationsverket att arbeta extra hårt. När Tushar Miaji tog upp den dåliga arbetsmiljön och låga övertidsersättningen med en av sina chefer fick han höra att Zalando var ett tyskt företag, och att det därför gällde tyska regler.
– Vi jobbar ju i Sverige, sa jag, då måste det vara svenska regler. Men de fortsatte att pressa oss. Jag vågade först inte prata med de andra anställda om hur vi behandlades, jag var rädd att vi skulle bli straffade om vi klagade för mycket. Till slut förstod jag att någon behövde göra något för att vi skulle få det bättre. Jag blev den enda på arbetet som pratade om arbetsmiljö och om våra rättigheter.
Genom Folkets hus i Husby fick arbetarna på Zalando till slut hjälp av fackförbundet Syndikalisterna att organisera sig. Flera av de anställda anordnade en demonstration för att företaget skulle uppmärksamma de problematiska arbetsvillkoren. Svaret blev istället ett varnande brev.
Idag arbetar Tushar Miaji inte längre hos Zalando. Han upplevde att han övervakades och straffades för sin frispråkighet kring arbetsvillkoren på lagret.
– Alla som får sitt permanenta uppehållstillstånd slutar på Zalando. Det är en hemsk arbetsplats. Jag vet att många av cheferna där fortfarande är arga på mig för att jag fick andra anställda att förstå att de hade rättigheter på jobbet. Det är inte rätt, det är jag som borde vara arg på dem för att de utnyttjat oss, slår Tushar Miaji fast.
Fler syndare bland nätjättarna
Zalando är inte ensam syndare bland e-handelsbolagen. Julia Lindblom är journalist på tidningen Arbetaren och rapporterar om arbetsmarknadsfrågor. Förra året publicerade hon boken Amazon: Bakom framgången, en djupdykning i företagets verksamhet i Sverige och Europa.
– Arbetsvillkoren på Amazons lager får förhållandevis mycket uppmärksamhet, men mycket är inte unikt för dem. Det har funnits problem med de stora nätföretagen länge. De senaste åren har det kommit flera stora granskningar av arbetsmiljön på både Zalandos och Apoteas lager. Deras anställda har kollektivavtal och utåt sett verkar allt gå rätt till, men ett kollektivavtal löser inte allt. Det är fortfarande ett tungt och monotont arbete utan möjlighet till rotation. Företagen övervakar fortfarande sina anställda digitalt för att driva upp arbetstakten och många av arbetarna har fortfarande osäkra anställningar och vågar inte protestera mot missförhållanden, förklarar Julia Lindblom.
Robotar driver upp tempot
Sättet Amazon driver sina lager på är alltså inte unikt, men det amerikanska jätteföretaget leder ändå utvecklingen i att ta de anställdas agens ifrån dem. Robotiseringen och den digitala övervakningen har gått längre hos dem än hos konkurrenterna. 2012 köpte företaget robottillverkaren Kiva Systems, och idag hjälper mer än 200 000 logistikrobotar Amazon att driva upp tempot bland lagerarbetarna. Julia Lindblom beskriver hur en ny robot måste packas med rätt paket och scannas med den anställdas handdator var sjunde sekund.
De anställdas rörelser övervakas digitalt och löneavdrag väntar för den som behöver gå ifrån arbetet för ett toalettbesök eller för att ta en huvudvärkstablett. Ett nytt lagersystem gör det omöjligt för de anställda att hålla reda på var varor finns, utan de är utlämnade till att följa sin handdators instruktioner. En lagerarbetare hos Amazon behandlas idag i mycket precis som en robot, ett par händer som förväntas arbeta helt utan hänsyn till resten av kroppens behov.
Behövs internationell samverkan
Fackförbunden som normalt sett värnar sina medlemmars intressen har svårt att komma åt de stora e-handelsbolagen. Att bolagens verksamhet är global och lätt kan styras om gör att nationella strejker inte riktigt biter. Det behövs nya grepp för att kunna hantera den nya sortens företag, och ett sådant kan vara facklig samverkan över nationsgränserna.
– Det finns till exempel sedan 2014 en internationell organisation, Amazon Workers International, som samordnar fackanslutna hos Amazon i både USA och flera europeiska länder. Fackföreningarna märkte att strejker i ett land bara ledde till att leveranser styrdes om till andra lager och att arbetarna i grannländer tvingades arbeta ännu hårdare. När fackförbundet Verdi i Tyskland strejkade till exempel, då blev arbetsbördan istället större på de polska lagren, berättar Julia Lindblom.
– För att de tyska strejkerna skulle få någon effekt så krävdes det att företaget inte kunde överbelasta de polska arbetarna för att kompensera. Det blev ett problem eftersom arbetare i Polen inte får gå i strejk om de inte kan få stöd av över 50 procent av de anställda på alla landets lager. För att stödja strejkerna i Tyskland genomförde de istället slow downs, maskade på jobbet helt enkelt, och det gjorde att de tyska strejk-erna blev kännbara. Det har krävts mer internationell solidaritet från fackförbundens sida helt enkelt, fortsätter hon.
Aggressiv skatteplanering
Företagens globala verksamhet har också inneburit problem för många regeringar att beskatta nätjättarnas vinster. Speciellt Amazon är kända för sin aggressiva skatteplanering, men många av de stora techbolagen använder liknande metoder. Vänsterpartiet lade i riksdagen fram ett utskottsinitiativ som skulle ha tvingat multinationella företag att redovisa i vilka länder de skattade, och hur mycket, men det röstades ner. Lösningen blev istället att driva samma fråga i EU, där ett liknande förslag faktiskt gick igenom. Tony Haddou, Vänsterpartiets tidigare skattepolitiska (och numera migrationspolitiska) talesperson, har varit inblandad i arbetet med lagändringar som ska göra det möjligt att stoppa storföretagens skatteflykt.
– Svenska regeringen röstade emot förslaget, tillsammans med regeringarna i skatteparadis som Luxemburg och Malta. De tror att de gynnar svenska
intressen genom att gynna våra inhemska techbolag, men samtidigt rapporterar Oxfam att skatteflykten kostar Sverige 23 miljarder i intäkter varje år. Det är pengar som hade kunnat stärka välfärden med till exempel 45 000 nya sjuksköterskor. Man måste ändå fråga sig om techbolagen verkligen är värda den förlusten, säger Tony Haddou.
Den svenska regeringens ovilja att samarbeta mot skatteflykten och uppgifter om att regeringen försökt mörka protokoll ledde till slut till att Tony Haddou gjorde en anmälan till Konstitutionsutskottet mot Magdalena Andersson, då Sveriges finansminister.
– Det är inte rimligt att Sverige hör till länderna som försöker stoppa EU:s arbete för att få större insyn i de europeiska skatteparadisen. Där har Magdalena Andersson något att stå till svars för.
Finns en ljusning
I frågan om skatteflykt verkar det finnas en ljusning vid horisonten. I spåren av de senaste årens pandemi har regeringar i flera länder insett behovet av att stärka välfärd och krisberedskap, och därför börjat leta sätt att öka sina skatteintäkter. Men det behövs starkare lagstiftning och mer samarbete över landsgränser om de stora nätjättarnas skatteflykt ska kunna kontrolleras. Vare sig det handlar om lagerarbetarnas arbetsvillkor eller behovet av att stärka statskassor verkar det vara en ökad internationell solidaritet som är vägen framåt.
Kommentar
Cizcie Weidby, arbetspolitisk talesperson (V)
Vad är det som gör arbetarna på Zalandos eller Amazons lager extra utsatta?
– Det finns så klart många orsaker, och det är inte bara i den branschen arbetare blir utnyttjade. Men vad det i grund och botten handlar om är osäkra anställningar där de anställda antingen inte vet om att det finns fackföreningar de kan gå med i eller inte vågar eller har råd att ansluta sig till en. Ofta är det dessutom nyanställda som utnyttjas allra grövst, och för dem är det så mycket som hänger på att de har ett jobb att de kan gå med på nästan vad som helst utan att klaga.
Många av de anställda på Zalando hade kollektivavtal men utnyttjades ändå, är det verkligen facklig anslutning och kollektivavtal som är lösningen?
– Kollektivavtal löser inte allt, och när arbetsgivaren kan ha de anställda på nollkontrakt eller till och med tvinga dem att vara egenanställda kommer de undan mycket av sitt ansvar. Men det är trots allt de stora fackföreningarna som har makten att trycka på för bättre arbetsvillkor, tryggare anställningar och lagstiftning som säkerställer att alla företag behandlar sina anställda humant. Det grundläggande problemet är att lagstiftningen har anpassats för att göra den här sortens anställningar och arbetsvillkor möjliga, eftersom det gynnar arbetsgivare och investerare. Där är det vi politiker och de stora fackförbunden som har makt att förändra till det bättre.
Vilka förändringar skulle behöva drivas igenom politiskt för att få stopp på de oschyssta anställningarna och få ordning på arbetsmarknaden?
– Det behövs en lång rad förändringar, och det handlar inte bara om förändringar i arbetslagstiftningen. Vi behöver till exempel göra förändringar i migrationslagstiftningen, så att nyanländas uppehållstillstånd inte är direkt beroende av deras arbete. Gör vi inte det kommer det alltid finnas en grupp på arbetsmarknaden som inte vågar protestera hur de än behandlas. Sen behöver vi också reglera bort AVA, den allmänna visstidsanställningen, och skärpa upp reglerna kring vad som gäller för egenanställda. Arbetsgivaransvaret måste också ses över och uppdateras så att det fungerar också på den moderna arbetsmarknaden.