Från mathjälte till hyvlingskung

Det är en onsdag i slutet av november och precis som vanligt vid den här tiden på dagen står Mengesha Aychiluhim och plockar upp varor i frukt- och grönt-avdelningen på Coop Daglivs på Fridhemsplan. För tio år sedan startade han fackklubben i butiken, som då ägdes av en privat handlare. Idag står han inför en av sina största utmaningar som fackklubbens ordförande. Och allt började med att domen föll i Arbetsdomstolen, AD.
– Jag blev chockad och förvånad när domen kom. Jag hade inte väntat mig det, berättar han när vi ses.

Det han talar om är den uppmärksammade hyvlingsdomen, som ger företag rätt att dra ned på de anställdas arbetstid, utan att följa LAS turordningslista. I det aktuella fallet var det Coopbutiken på Marieberg i Örebro, där arbetsgivaren godtyckligt hade hyvlat i de anställdas scheman, som var uppe för prövning. Men fenomenet är utbrett, både inom handeln och i kommunal sektor. Senare samma dag kom hyvlingsyran även till Mengesha Aychiluhims arbetsplats.
– På eftermiddagen den dagen som domen föll träffade vår butikschef några från Coop centralt. Nu skulle de hyvla även här. De ville ta bort 16 timmar per månad för alla i personalen. Det blir mycket pengar. Jag hade nästan förväntat mig att det skulle hända, det var bara en tidsfråga, säger Mengesha Aychiluhim.

Och så började en segdragen process, som inte är i hamn nära ett år senare. Men mycket har hunnit hända på arbetsplatsen under den tiden. Vissa har omplacerats till andra Coop-butiker på samma sysselsättningsnivå och många andra har sagt upp sig. Under sommaren var de till och med tvungna att ta in bemanningspersonal för att kunna ge de anställda semester.
– Folk är frustrerade, det är många som har slutat. Till och med chefer har slutat. För tillfället är det personalbrist på Daglivs och inför sommaren fick vi ta in bemanningsföretag. Varje dag är det 4-5 stycken som är sjuka. De mår dåligt över det som händer, säger Mengesha Aychiluhim.

Många går med i facket

Men det finns också en vilja att kämpa hos både personalen och bland kunderna.
– Det är många i personalen som går med i facket nu. Och efter att jag var med i Aftonbladet kommer det ofta fram kunder och frågar om de kan göra något. Jag har jobbat här länge och det är många som känner igen mig, säger han.
Det Mengesha Aychiluhim är mest orolig för är vad hyvlingarna får för effekt på sikt. Redan nu ersätter arbetsgivaren de som sagt upp sig med nyanställda som får kontrakt på färre timmar.
– Samtidigt som vi sitter med hyvlingsärendet, där arbetsgivaren vill dra ner på antalet timmar, så anställer man folk, men då på väldigt få timmar. De som anställs nu kommer tvingas sitta med telefonen i handen för att få upp till en heltid. Den som är snabbast på att svara på smset får jobbet. Det blir en otrygghet. Pensionen påverkas, lönen påverkas och du kan inte planera ditt liv.

Några kvarter från Coop Daglivs och ett stenkast från LO-borgen ligger Olov Östensson kontor. Han är jurist och arbetar på LO-TCO Rättsskydd. Det är de som driver fackets ärenden i domstol och det var han som tillsammans med kollegan Susanne Lundberg drev hyvlingsmålet i Arbetsdomstolen. Innan målet gick upp i AD hade de förberett sig i månader. Det som var ovanligt i detta fall var att LO-TCO Rättsskydd blev inkopplat tidigt och var med hela vägen, från det att de lokala förhandlingarna kantrade till det att målet prövades.
– Vad som hände runt 2010 var att man via förhandlingsvägen, särskilt inom Handels och den kommunala sektorn med vårdbolag och sådant, började göra organisatoriska förändringar på arbetsplatsen. Arbetsgivaren ville inte längre ha heltider, utan gjorde om tjänster till deltidstjänster och valde ut vilka som skulle ”omplaceras” till de nya deltidstjänsterna. I dessa fall omplacerades då de anställda till sitt eget arbete, men organisatoriskt sågs det som en ny organisationsmodell och gav därför arbetsgivaren rätt att genomföra förändringarna.

I förhandlingar fick facket ofta arbetsgivarna att backa de första åren. Parterna nådde fram till att omplacering skulle
ske i turordning och att det skulle vara en uppsägningstid innan den nya anställningen påbörjades. Det vill säga lagen om anställningsskydd, LAS, skulle gälla. Men förhandlingarna gick allt trögare.
– Handels upplevde att det blev svårare och svårare att argumentera. Det var som att arbetsgivaren började tänka att ”vi gör som vi vill, vi ger inget mer till arbetstagarna, utan nu bara kör vi”. Då det gäller Coop Örebro och Coop Jönköping hittade parterna ingen lösning lokalt. Då kom de till oss och 2014 bestämde vi oss också för att köra.
– Vi visste inte hur det skulle gå, men vi behövde få det prövat. Vi på rättsskyddet fick vara med från början och säga hur de skulle agera fram till dess att vi tog det till domstolen, berättar han när vi ses på hans kontor.

Gediget mappsystem

På skrivbordet framför honom ligger luntor med papper i olika högar. Målen i AD är ofta omfattande, men ingen av högarna som ligger där nu tillhör underlagen som användes i hyvlingsmålet. Det fallet är avslutat och arkiverat, det enda som finns kvar är ett gediget mappsystem på Olov Östenssons dator.
– Från början var vi osäkra på hur det skulle gå, men längst vägen kände vi oss mer och mer trygga. Det kom även ett annat avgörande från domstolen som pekade i vår riktning. Men så kom domen och den var ju en total brakförlust, säger han.

Vi hoppar tillbaka till oktober 2016, några veckor innan domen faller. Det är dags för huvudförhandling i Arbetsdomstolen i Gamla stan i Stockholm. Inne i det brunrosa, flera hundra år gamla huset i sten, är luften sval. Och i förhandlingsrummet, som under långa tider använts som lager, lever 60-talet kvar. Stolar i teak står uppställda i fyrdubbla rader och många platser är redan upptagna. Det är gott om åhörare den här dagen, journalister och andra intresserade. Hyvlingsmålet har blivit uppmärksammat stort i media.

Framme vid podiet sitter domaren Cathrine Lilja Hansson, som även är ordförande och chef för Arbetsdomstolen. Vid hennes sida, fyra ledamöter för den fackliga-, respektive arbetsgivarsidan. Framför podiet är Olov Östensson och kollegan Susanne Lundberg från LO-TCO Rättsskydd placerade och mittemot dem arbetsgivarsidans representanter. I mitten finns plats för den som vittnar. En ensam stol med ett bord framför.

En lång process

Det är mycket känslor i salen. Vissa av de anställda som vittnar kan inte hålla tårarna tillbaka. Det har varit en lång process för samtliga inblandade.
– Vissa av de anställda hade jobbat sedan gymnasiet på samma arbetsplats. De var runt 60 nu. Är du 60 år, bor i villa i Örebro och inte har mer utbildning än gymnasieutbildning är det svårt att säga nej till arbetsgivarens ”erbjudande” om att gå ner till deltid. De var tvungna att tacka ja, de hade hus att betala och var väldigt låsta, säger OlovÖstensson.
– De yngre hade möjlighet att byta inriktning, börja plugga eller ta ett annat jobb. Den skillnaden märktes. De äldre var desperata över att få ihop sin ekonomi. Några började plocka ut semesterdagar för att få det att gå ihop. De hade gett sitt liv till Coop och fick nu gå ner på deltid, medan andra, som jobbat fem år, fick stanna kvar på heltid. De grät ofta i rätten.

Något som skiljer hyvlingen från Coop Daglivs från det som hände på Coop i Örebro är nämligen att på Daglivs vill arbetsgivaren hyvla samtligas scheman rätt av. I Örebro valde arbetsgivaren ut vilka som skulle få sin tjänst nedsatt. Detta gör att det som hände i Örebro kan tolkas som ett mer tydligt avsteg från avsikterna med LAS, i och med att arbetsgivaren bortsåg från anställningslängd när den valde ut vilka som skulle hyvlas. Att det var flera äldre som drabbades menar Olov Östensson är en delvis ny situation.
– Tidigare löste man en del av organisationen genom att den flexibilitet som behövdes inom ett skrå sköttes av ungdomar. Vad vi ser är att arbetsgivaren nu vill ha den flexibiliteten inom hela organisationen. Det för att hela tiden kunna justera personalstyrkan efter hur mycket personal som behövs. Risken hamnar helt och hållet på arbetstagaren, säger han.

Var en grundpelare i arbetarrörelsen

Det är många som blev förvånade över att just Coop hamnade i rampljuset, som ett av företagen som gått i bräschen för hyvling. Matvarujätten har av många setts som en grundpelare i arbetarrörelsen och det framväxande folkhemmet, och som en bärare av rörelsens ideal. Berättelsen om Coop började år 1889 på restaurang Runan vid Brunkebergs torg i Stockholm. Det var en knackig start för de eldsjälar som ville bryta upp den hierarki som fanns mellan butiksägare och konsumenter, där butiksägaren hade all makt. På KF skulle vinsten gå tillbaka till kunden och butikerna drivas i kooperativ form. Flera gånger var det hela nära att gå i stöpet, men KF-projektet knatade trots allt på. Från början var en rad liberaler involverade, men undan för undan inkorporerades KF till att bli en del av arbetarrörelsens framväxande institutioner. På 70-talet, när folkhemmet stod på sin topp, var matjätten Nordens största företag med ett konglomerat av butiker, försäljningssuccén Vår kokbok och det egna märket Blåvitt. På det hela taget gick det att leva och dö med arbetarrörelsen på den tiden.

Institutionerna bildade en vardag där du bodde genom HSB och Riksbyggen, handlade på Konsum, tankade på OK, sparade i Sparbanken, hade dina försäkringar hos Folksam och begravdes av Fonus. Sedan dess har banden mellan arbetarrörelsen och KF utifrån sett blivit lösare och Coop har blivit en matvarukedja bland andra. Ett tydligt tecken på detta är att vinsten inte längre går tillbaka till medlemmarna i form av pengar, utan att systemet ser ut som för andra matbutiker i form av medlemskort med bonuspoäng och erbjudanden. Dessutom är det få som idag väljer mataffär efter ideologisk övertygelse.

Socialdemokrater i styrelsen

Men i toppen på KF tronar fortfarande socialdemokratin. I styrelsen för KF har 7 av 11 ledamöter band till socialdemokratin eller till rörelsenära organisationer. Vi hittar bland annat en tidigare riksdagsledamot, ett landstingsråd och en tidigare kommunstyrelseordförande. Dessutom är det flera styrelseledamöter som sitter i andra styrelser för arbetarrörelsenära organisationer, såsom Folksam och OK. För det är som så att har du en styrelsepost inom ett av dessa bolag har du ofta flera.

Tidningen Affärsvärlden (28/2-2012) kallar rörelsesfären Sveriges hemligaste maktsfär, som officiellt inte finns, men som omsätter hundra miljarder kronor, har tiotusentals anställda och kontrollerar flera banker och en försäkringskoncern. KF avgående ordförande Anders Sedström har utgjort en av de mer prominenta förgrundsgestalterna. Han har bland annat varit arbetsmarknadsminister, näringsminister och socialminister under dels Ingvar Carlssons, dels Göran Perssons styre, för att under 2000-talet och 2010-talet gå vidare till rörelsesfärens styrelserum som ordförande för Swedbank, respektive KF och som koncernchef för Folksam. Det finns med andra ord fog för de som tror på arbetarrörelsens efterlevnad av sina ideal att höja på ögonbrynen över att Coop hamnat i mitten av hyvlingsfrågan.

Inte alla hyvlar

I Umeå är Maria Vängbo precis tillbaka från semestern. Sedan över tio år arbetar hon som fackligt ombud på Coop Nord. Och här behöver vi pausa lite. Ägarstrukturen inom KF är nämligen inte helt enkel och ägarförhållandena för olika Coop-butiker skiljer sig åt från butik till butik. Medan Coop på Marieberg i Örebro och Coop Daglivs ägs av KF centralt, så är Coop Nord en fristående lokal KF-förening som äger majoriteten av alla Coopbutiker i Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län. Där är man inte speciellt orolig för hyvlingar.
– Hos oss finns ingen direkt oro för att de anställda ska hyvlas. Coop Nord är en fristående förening och jag upplever det som att vi har en god dialog med arbetsgivaren här. Visst, vi har samma namn som övriga Coop-butiker, men det blir lite olyckligt när samtliga butiker dras över en kam. Vi har en dialog med arbetsgivaren och vill man göra förändringar så tas det upp på en förhandling först, säger hon.

Symptom på havererad arbetsmarknad

Men samtliga jag pratar med inför detta reportage menar att grundproblemet inte handlar om huruvida LAS är en ihålig lag eller inte, utan att det är symptom på en delvis havererad arbetsmarknad, där otrygga anställningar konstant ökar. Även Maria Vängbo är orolig.
– Inom Handels finns en oro över att otrygga anställningar breder ut sig. Olika modeller såsom allmän visstid har blivit allt vanligare och vissa arbetsgivare utnyttjar detta till hundra procent. Dock är det inte ett problem som jag ser hos oss, säger hon.

Nu hoppas de att frågan om hyvlingar ska tas upp i riksdagen.
– Jag känner det som att jag kämpar för hela den svenska arbetsmarknaden. Hyvling ska inte vara ett alternativ, heltid ska vara norm. LAS måste skydda timmarna, den kan inte bara skydda en anställning. Jag har heltid, men jag tänker på hur framtidens arbetsmarknad kommer att se ut, avslutar Mengesha Aychiluhim.