Vänstern måste sluta be om ursäkt

En av Sveriges mest skarpsynta nutida marxister fick för ett par veckor sedan varenda lunchgäst på en hipp restaurang i Stockholm att tappa koncentrationen och fladdra med blicken.

Kajsa Ekis Ekman ser ut som en blandning av Super­woman och Miss Universum och hon verkar inte ha något emot att kvarterens självmedvetna finansmän, affärsjurister och webdesigners, sätter soppan i halsen vid åsynen av vad de inte förstår är en trojansk häst.

För under detta pansar av perfektion finns Kajsa Ekis Ekman, med sin beslutsamhet om att det kapitalistiska samhället måste förändras, och sina träffsäkra analyser som hon fyller krönikor, böcker och panelsamtal med. Och det är den marxistiska kritiken som gett henne både en stor beundrarskara och en hel del irriterade motståndare.

–  Jag är inte särskilt rädd av mig, säger hon. Framförallt är jag inte rädd för överklassen, jag känner dem.

Kajsa Ekis Ekman nådde en ansenlig läsekrets med boken ”Varat och varan” om hur kvinnor exploateras som varor i sexhandeln och surrogatmödrakapshandeln. I den, liksom i krönikorna i ETC, är fokus på kapitalismen som dysfunktionell samhällsform. Oekonomisk och ineffektiv, ett system som har överlevt sig själv och hindrat mänsklighetens vidare utveckling. Ett system som inte vill lösa de många människornas problem. Och problemen är många och stora.

När vi ses har Kajsa precis skrivit en text om att SD är ett arbetarfientligt högerparti, med utgångspunkt från Mats Wingborgs bok ”Den blåbruna röran”, där hon kallar SD ”lata sellouts”:
”Fjäskandet för arbetsgivare och kapitalister har blivit tydligare på sistone, men hatet mot facket är inget nytt. Sverige­demokraternas största fiende har alltid varit arbetarrörelsen.”

– Den där artikeln är ju riktad direkt till SD-anhängare, till folk som röstar på dem och inte ser vart deras ekonomiska politik leder.

Hur tycker du strategin ska se ut för att bekämpa SD? –  Det finns ju gamla maoister nu som tror att SD representerar folket. De har gått på SD:s bluff. Däremot är det en del av deras väljare som är vanliga arbetare, men då måste man fråga sig vad det är för politik som tjänar de flesta människor, och har SD en sån politik? Nej, det har de inte.

Sluta tjata om att de är rasister, deras väljare har ändå blivit immuna mot detta och tänker: ”är de emot de andra, är de för mig.” Nej de är inte för dig! Visa hur genom att studera deras ekonomiska politik.

–  Dessutom måste vi avslöja deras prat om att de har enkla lösningar. Tvärtom är SD:s lösningar krångliga och dåliga och leder ingen vart. Det är vänstern som har de enkla och fungerande lösningarna. Säg det.

Hur ser du på det politiska läget just nu?
–  I 20 års tid har vi sett framväxten av Berlusconi, Putin och olika populister, som nu Trump. Det är populismens tid just nu! Då kan inte Vänstern gå runt och piska sig själv.

Tycker du Vänstern är för passiv och reaktiv?
–  Ja, det tycker jag. Alla progressiva politiska rörelser dras med en skugga, som förföljer dem.

–  När det gäller feminismen så är det manshat. När det gäller prostitutionsmotstånd så är det moralism. När det gäller Palestinarörelsen så är det antisemitism. Och när det gäller vänstern: Sovjet.
–  Det här funkar som ett retoriskt trick för att man inte ska höra vad vänstern säger. När vi säger: jag vill ha rättvisa. Jag vill göra något åt den globala ojämlikheten. Då får man frågan: vill du ha det som i Sovjet, vill du ha folkmord?
Nu får man inte ens vara emot vinst i välfärden utan att bli svartmålad.

Poängen är ju att få alla dem som kämpar för rättvisa att hamna i försvarsposition hela tiden. Den som hamnar i försvarsposition förlorar, det vet alla retoriker.

–  Kapitalismen har mycket att be om ursäkt för, vi kan börja där istället.

Det finns de som anser att den nuvarande utvecklingen inte är så farlig ändå, eftersom det vi ser är ”högerpopulismens dödsryckningar”. Hur kommenterar du det?
–  Det är en liberal, idealistisk tanke. Att vi å ena sidan har det öppna samhället som består av folk som vill ha yttrandefrihet, gayrörelsen, kvinnorörelsen, mångkulturalismen. Och å andra sidan bakåtsträvare och konservativa. Många högerpopulister tror också att det är där konfliktlinjen går. Men det saknar förankring i den materiella basen.

–  Skälet till att människor röstar på Trump är ju inte bara värderingar utan att handelsavtal som NAFTA har varit dåliga för USA, industrijobben har försvunnit, det har ändå varit hans poäng i den amerikanska valrörelsen.

–  Sen är ju hans lösningar på det helt åt skogen; det kommer ju inte att ge fler jobb att sänka skatterna för företag vilket är hans recept. Han vill inte ha protektionism men han vill locka tillbaka företagen med att sänka skatterna.
Reagan har redan provat det och det blev katastrof.

Om makt, inflytande och uppror

– Politisk rörelse handlar ju om att vinna makt och inflytande. Om man inte vill det ska man ju inte vara med i en politisk rörelse. Målet är mera makt och inflytande. Ibland tycker jag verkligen att vänstern gnäller, det är så dåligt och svårt allting. Men sitt där då medan de andra tar över!

–  Tittar man på samhället ur ett historiskt perspektiv så är det så att när en massa människor får det sämre så slutar det ofta med att de till slut gör uppror. Så är det alltid, över hela världen, hela tiden.

Men att vänta på att tillräckligt många ska få det tillräckligt dåligt för att den kritiska massan ska uppstå, är inte det ett förlegat tänkande idag?
–  Jag tror inte att det finns en sådan enkelt avläsbar punkt som sätter igång processen. Men däremot ser man ju att det kapitalistiska systemet inte kommer att hålla för evigt. Det har inget samhällssystem gjort. Inget samhälle är någonsin likt det som fanns igår, allt förändras.

–Jag tycker mer frågan för vänstern är: när de här chanserna kommer, är vi då beredda? Är vi med, har vi något att erbjuda då eller ska vi stå vid sidan av?
–  Eller ska vi ha en studiecirkel istället?

Ser du några avgörande omvälvande rörelser i samhället idag?
–  Ja, det rör sig hela tiden även om det inte är politiskt artikulerat. Den svarta rörelsen i USA, de breda vänsterrörelserna i Grekland, i Spanien, i England. Även i bilbränderna och stenkastarna i svenska förorter finns det uttryck för social oro som också i grunden handlar om reaktioner mot ett djupt orättvist samhälle.

Du har skrivit om att det behövs en investeringsplan för Sverige. Hur skulle den fungera?
–  Jag tänker att man behöver ta ett riktigt stort grepp om samhällsutvecklingen och komma med förslag på en plan som ska ge alla var sitt jobb och var sin bostad. Och alla som befinner sig på svensk mark ska vara med och hjälpa till med planen, alla behövs. Alla kommer att få en roll i det här projektet. På varje ort ska det finnas ett kontor som man får anmäla sig på och så får man veta vad man själv ska göra.

–  Genom att bygga bostäder till alla skapas det också många jobb, men det ska även finnas sidoprojekt som bra hälsa. Man kan anmäla ett problem man har och så hittas någon som kan lösa detta. Det kommer skapa enighet i landet och alla måste vara med, även papperslösa och EU-migranter. Alla får också del av det sen. Så krävs givetvis en finansiering via betydande omfördelning genom skatter, men även bankerna måste dra sitt strå till stacken genom räntefria lån.

Vad ska planen heta?
–  Det måste vara något catchy, men arbetsnamn kan vara Sverigeplanen. Jämför man ”de 10 välfärdsmiljarderna”, som i och för sig är välkomna, med borgarnas skattesänkningar på 150 miljarder så inser man storleksordningen på den investering som behövs för att få ett jämlikt Sverige på banan igen.

Till sist; vad är ditt bästa råd till Jonas Sjöstedt?
–  Ärlighet, våga vara dig själv, rak i ryggen. Det är vänstern som representerar folket, inte kapitalisterna. Vi kan säga fel ibland, vi vill väl. Vi behöver inte vara så rädda för att säga vår mening.

–  Men säg inte: ”Höj skatten”, tala om vad folk ska få för pengarna istället.